!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Barken Storegrund

Stormens makt



Vid Sannegårdshamnens östra kajsträcka låg under försommaren ett stort fartyg förtöjt, som, från den motsatta älvstranden sett, närmast påminde om en mastlös läktare av mindre vanliga dimensioner. Men detta var blott en synvilla, ty betraktades fartyget på något närmare avstånd, kunde man strax finna, att detsamma var en stor avmastad järnseglare.

Fartyget ifråga var den norska järnbarken Storegrund,
inkommen till Göteborg från Sabine i Mexikanska golfen med
full last av svavel. På hitresan överfölls densamma i slutet av
maj utanför skottska kusten av en orkanlik storm, varvid hela riggen gick överbord och fartyget i övrigt blev illa ramponerat.

Resan från avgångsorten hade gynnats av fint väder och lovade bli en verklig rekordfärd. Sträckan Sabine och till närheten av Hebriderna hade sålunda tillryggalagts på omkring 40 dygn, en hastighet som fraktångare knappast kan upp till.

Då fartyget kommit i närheten av skottska kusten uppstod storm, som inom kort övergick i orkan, vilken i ett slag förändrade läget och förvandlade den ståtliga seglaren till ett vrak. De segel, som man icke omedelbart hunnit bärga, blåste av orkanbyn i ett ögonblick från liken, medan fartyget arbetade tungt i den svåra sjön. Till följd av upprepade, ytterst våldsamma överhalningar började det stående godset i riggen att på ett oroväckande sett giva sig och masterna att svikta, och snart stod det klart för var och en, att det blott var en kort tidsfråga när barduner och vant skulle sprängas av den våldsamma påfrestningen och riggen gå över bord.

Den grova sjön hade nu övergått till en ohygglig dödsjö, och masterna visade en olycksdiger benägenhet att »pendla» . Till råga på olyckan hade mörkret fallit på, och man hade svårt att överblicka den hemska belägenheten i hela dess vidd. Frivakten purrades nu och störtade ut på däck. Intet stod emellertid i mänsklig makt att göra, och med ett väldigt brak och med endast en helt kort mellantid inbördes gingo såväl kryss- som stormasten över bord, den ena åt styrbord, den andra tagande motsatt riktning. Så kom turen till den kvarstående fockmasten. Sedan styrbordsbardunerna sprungit, trodde man, att denna skulle falla över åt babord, men då i detsamma en våldsam sjö lade fartyget över åt styrbord, gick masten över åt samma håll. Nu återstod intet annat än att kapa ifrån sig resterna av riggen för att icke denna genom skeppets våldsamma slingringar skulle slå hål i fartygssidorna.

Efter hållet skeppsråd riggade man upp en nödmast på akterkant av barken, och med tillhjälp av tvenne å densamma uppsatta snedsegel kunde åt fartyget givas styrfart. På detta sätt fortsattes nu resan i 4 dygn, tills man på omkr. 60 minuters distans från Rockall fick hjälp av en trålare, som lyckligt förde fartyget till Stornoway. Härifrån underrättades rederiet omedelbart om olyckan, och efter något uppehåll i sistnämnda hamn bogserades Storegrund den långa vägen över Nordsjön och in till Göteborg av en norsk bogserångare Storesand.

Det var en lika nedslående som talande anblick man fick vid beträdandet av Storegrunds däck. De kraftigt tilltagna järnundermasterna hade dels sprungit, dels böjts i rät vinkel, som om de varit bräkliga kaminrör, varvid brädgångsplåtarna genos1agits, utvisande åt vilket håll fallet skett, och av hela riggen fanns kvar - förutom klyvarbommen - intet annat än vantsträckarna! Räckenok och dävert hade böjts som kramgods och lera av livbåtarna voro slagna i spillror o.s.v. Däremot stodo däckshusen och den å poopdäcket befintliga navigationshytten orubbad, i sin mån utvisande, att katastrofen icke skett direkt genom överbrytande sjö utan fastmer genom en våldsam dödsjö.





Storegrund, som är hemmahörande i Kristiansand, är ett jämförelsevis nytt fartyg, stapelsatt sa sent som år 1900. Det har utgått från det väl kända varvet William Hamilton & Co i Port Glasgow. Under engelsk flagg gick det under namnet Wynford. Med en lastkapacitet av 3500 ton var det Skandinaviens största barkskepp. Förklaringen till detta för en bark ovanligt höga tontal ligger i att det ursprungligen seglade som fullriggare.

Ett oblitt öde synes i övrigt ha förföljt Storegrund; det är nämligen för tredje gången hon mistat hela sin rigg. Senast lär detta ha skett någon gång utanför Falklandsöarna. Som en lycka i olyckan kan nämnas, att ej en enda man omkommit av den 24 man starka besättningen. Denna bestod - förutom av några amerikanare och engelsmän - uteslutande av norrmän jämte ett par danskar. Till och med fartygets lilla, av alla ombord avlhållna skeppshund ävensom tvenne kissar hade lyckligt och väl gått igenom strapatserna, och icke ens hönsen hade tagit någon skada, där de vid vårt besök ombord kacklande trippade omkring på det solbelysta däcket.

Källa: Vår flotta oktober 1920

Uppdaterad 2006-02-18

Utskriftvänlig version